Kennel Zetastar
| Spanieln som jakthund | Viktiga kommandon | Retrievern som jakthund |
| Fältarbete | Sitt | Dirigering |
| Spårarbete | Hit | |
| Vattenapportering | Ligg | |
| Klövvilt | Apport | |
| Viltspår |
SPANIELN SOM JAKTHUND
Springer spanielns fältarbete: Springer spaniel är en stötande och apporterande hund. Spanieln ska arbeta i nära samarbete med sin förare. Den ska söka efter vilt t.ex. kanin, hare, fasan, rapphöna och skogsfågel. Det är viktigt att spanieln arbetar inom bössans räckvidd, d.v.s cirka 20 meter. Stöter hunden vilt på längre avstånd, räknas det som ett allvarligt fel eftersom viltet är utom skotthåll.
Spaniel ska arbeta i ett raskt tempo, i galopp, större delen av fältsöket. Tempot är viktigt, för att inte vilt ska hinna löpa undan. En spaniel ska söka av marken framför och på sidorna om föraren. Hunden söker i ett zick-zack mönster, som kan variera beroende på hur terrängen ser ut och vilka vindförhållanden som råder.
När spanieln har lokaliserat vilt ska den snabbt stöta viltet. Det är mycket viktigt att hunden lugnt förblir sittande efter uppflog eller uppsprång, så att skottillfälle kan beredas. När föraren ger kommando ska hunden sedan snabbt apportera.
Spårarbete: En spaniel ska snabbt kunna spåra upp och apportera skadeskjutet eller dött vilt. På jaktprov prövas denna förmåga genom, att hunden självständigt följer ett ca. 150 meter långt släpspår. Vid spårslutet ligger oftast en kanin. Hunden ska snabbt apportera kaninen till föraren, som väntar vid spårets början.
Vattenapportering: Spanieln är en hund med vattenpassion. En spaniel ska lugnt kunna sitta vid strandkanten eller i vassruggen och invänta förarens apportkommando. Hunden ska kunna markera nedfallande vilt. Ibland missar hunden en markering men den ska ändå kunna lokalisera viltet med hjälp av luktsinnet. En apporterande spaniel är ett måste vid all fågeljakt.
Klövvilt: För en spaniel finns det ingen provform, där anlagen prövas vid jakt på klövvilt. En springer spaniel lämpar sig väl för jakt i mindre såter. Spanieln stöter fram både rådjur och älg. Det är viktigt att tänka på, att om du vill ha en spaniel som ska stöta fältfågel, så måste fältarbetet vara befäst innan du börjar med klövviltsjakt. Hunden lär sig att arbeta mer självständigt vid stötjakt på klövvilt och vid fågeljakten vill vi ju ha en spaniel som arbetar i betydligt närmare kontakt med sin förare.
Viltspår: För att träna sin hund i viltspår = blodspår behövs följande:
1. Klöv |
|
2. Blod i flaska |
|
3. 10 meter lång lina. Avståndet mellan hunden och förarens fattning på linan ska vara minst 5 meter. I tät och svår terräng får linan släppas tillfälligt. |
|
| 4. Sele till hunden. Selen ska vara lätt att sätta på och sitta stadigt på hunden. |  |
| 5. Snitslar i olika färger= plastremsor fästa på klädnypor eller pappersremsor | |
Det första blodspåret som du lägger för den lilla valpen ska inte vara mer än ca. 20 meter långt och gå rakt fram.
Du sparkar med din fot upp en ruta ca 10 centimeter gånger 10 centimeter i marken. Detta ska efterlikna skottplatsen. Viktigt är att du markerar starten - uppsparken - ordentligt så att du vet var spåret börjar. Sätt tex en vit snitsel i spårets början. Du ska alltid tänka ut var du ska sätta nästa snitsel innan du börjar att gå från den snitsel som du senast satte upp. Sätt upp snitslarna högt så att de blir väl synliga.
Led hunden i selen fram till spårstart. Observera den blå snitseln i vänster hörn upptill. Alldeles under snitseln finns uppsparken. Linan bör löpa fint när hunden börjar att spåra.
Fyra saker måste du samtidigt hålla i huvudet när du lägger spår:
1. Du bör ha gjort upp en plan hemma innan du går ut. Rita på ett papper hur du ska lägga spåret. Dina raksträckor ska vara ca 50 meter, för att inte hunden ska få fel vittring. Hur ska du lägga vinklarna? Fördela höger- och vänstervinklarna! Var ska du lägga bloduppehållet? Kartan tar du med dig ut när du lägger spåret. När du sen kommer hem och funderar över spåret, kanske du lättare förstår varför hunden gjorde som den gjorde om något gick fel.
2. Tänk ut var du ska sätta nästa snitsel innan du lämnar den senast utsatta snitseln. tänk också ut vad de olika färgerna ska betyda. Du behöver en signal för start och mål, en signal för vänster och höger, en signal för bloduppehåll - då endast klövern släpas, en signal för vanlig raksträcka och i öppenklasspåret behöver du dessutom en signal för avhoppet - ( förklaras under öppenklass spår).
3. Nu har du planen och du vet hur du ska sätta snitslarna. Nu kan du börja att droppa blodet ur flaskan. Tänk på att hålet i flaskan inte får vara för stort. Droppa nära marken för att minska spridningen med luften. Droppa en ca centimeterstor droppe varje gång du sätter ned te.x högerfoten.
4. Klövern släpar du i ett snöre efter dig. Använd dig av den metod som passar dig bäst. Du kan te.x binda fast snöret på dig i byxan eller runt handleden. Du kan även hålla snöret i handen. Klöven ska släpa efter dig i blodspåret.
Hunden ska arbeta i ett lugnt tempo. Tänk på att du eller en annan person med gevär ska kunna följa hunden. Om hunden arbetar för fort, måste du redan de första gångerna hålla emot. En hund som från början får lära sig att det är okey att dra i selen kommer med största sannolikhet att fortsätta att rusa fram i spåret.
Tänk hela tiden på att stegra svårighetsgraden för din hund. Det gör du genom att förlänga tiden som spåret ligger innan ni går på det. Svårare blir det även med spår som görs längre och svårighetsgraden ökar vid varmt väder och även intensivt regnande kan försvåra det för hunden. Olika typer av terräng innebär att vittringsförhållandena ändras. Du bör även träna vid olika tidpunkter på dagen. Ett spår som legat en hel natt är olikt det spår som legat till sig under dagen. Variationsmöjligheterna är enorma. Det är det som gör det så spännande!
Anlagsspår: Ett anlagsspår är 600 meter långt och är så lagt att det bildar fyra räta vinklar. Avståndet mellan vinklarna får ej understiga 50 meter. Spåret ska ligga mellan 2-5 timmar. 1/3 liter blod ska användas. På en raksträcka finns ett bloduppehåll,där endast klöven släpas. Bloduppehållet är ca 15 meter långt.
VIKTIGA KOMMANDON
Sitt: Börja träningen nära dig. Hunden ska lära sig att lyssna på din röst. Säg sitt samtidigt som du höjer högerhanden ut från din kropp. Handflatan ska vara väl synlig för hunden. Under inlärningen kan du ha en liten godisbit gömd i handflatan. Hunden lär sig snabbt att titta upp mot din hand, eftersom det är därifrån belöningen kommer.
När hunden sätter sig snabbt vid ordet sitt, kan du börja att försiktigt utöka avståndet mellan dig och hunden innan du säger ordet sitt. Gå inte för fort fram! Pröva på samma sätt, att visa handtecknet utan att säga ordet. Om du nu har tränat, bör du ha en hund som sitter snabbt på ordet sitt och på handtecken för sitt.
Nu är det dags att lägga till pipan. Arbeta med hunden nära dig. Blås en kort signal och gör samtidigt handtecknet. Eftersom hunden vet att handtecknet betyder sitt, kommer den också att förstå efter några korta träningspass att kort visselsignal betyder sitt.
Hit: Hit ska alltid vara ett positivt ord. Börja tidigt att träna den lilla valpen. Säg hit när valpen är nära dig och du vet att du kommer att lyckas. Locka in valpen med en liten godisbit. Börja redan tidigt med att locka in valpen till din vänstersida. Hit betyder inte bara att hunden ska springa med full fart till hundföraren, utan hunden ska förstå att slutmålet är att den ska sitta vid husses/mattes vänstra sida.
Som hundförare ser du extra inbjudande ut för hunden om du lutar dig svagt bakåt och samtidigt sträcker ut armarna. Rätt snart kommer hunden att förstå att utsträckta armar betyder hit. Precis som på ordet sitt, kan du nu enbart använda dig av handtecknet. Mycket praktiskt vid längre avstånd.
Inkallningssignalen blåser du samtidigt som du visar handtecknet för hit, dvs utsträckta armar. Själv använder jag tre mycket korta signaler för hit. Pröva dig fram till vilken signal som passar dig bäst!
Ligg: Ligg är ett kommando som är bra att ha i många olika situationer. Viktigt att tänka på att ligg-kommandot alltid måste lösas av ett annat kommando ex. sitt, hit. Detta för att hunden ska lära sig att aldrig själv resa sig från ligg utan att du som förare har gett nya instruktioner till hunden. I inlärningsstadiet är det noga med att aldrig kalla in från liggande utan du ska gå fram till hunden och lösa kommandot. Om du lär in ordet positivt kommer du automatiskt att få ett snabbare läggande, eftersom hunden med glädje utför det du vill.
Metoderna är många att lära in ordet ligg. Själv tycker jag att jag fått snabba ligg och bra stadga genom att jag håller godis i handen i knuten näve ner vid golvet. Hunden kämpar för att få godiset men jag håller näven fortsatt knuten nere vid golvet. Så småningom kommer hunden att lägga sig platt på golvet i sina försök att nå godiset - just i den sekunden som hunden lägger sig ned, öppnar jag näven och hunden får sin belöning. Detta upprepas och nästa steg är att du håller den knutna godishanden strax över golvet och belönar just som hunden lägger sig. Hunden kommer nu att förstå att om den lägger sig öppnas godisnäven. Nu läggs ordet "ligg" in. Dvs först när hunden utför rätt beteende kopplas kommandoordet in. Nu överförs själva handlingen till ordet och du kan stegvis ta bort godishanden och belöna på andra sätt.
Leia och Bonnie utför "ligg". Hela hunden ska vila mot markytan.
Apportering: Apport betyder greppa - hämta in. Apportering är något som hunden måste lära sig. Många hundar har anlagen från födseln men om du som förare inte arbetar med anlagen kommer hunden inte att bli den apportör som du vill ha.
För mig är det viktigt att all apportering görs positivt. Det gäller inte endast valpstadiet utan även den vuxna hundens inlärning. Du som förare kan inte korrigera vid rätt sekund under momentet apportering. Du är för långsam. Eftersom din korrigering kommer fel i hundens värld blir hunden osäker eftersom den inte förstår vad du menar. Visst finns det förare som korrigerar i rätt sekund men troligtvis tillhör inte du dem. Välj därför den positiva vägen i din apporteringsträning!
Innan du börjar med apporteringsträningen måste du kunna kalla in hunden till dig. Om du inte kan kalla in din hund ska du träna inkallning innan du påbörjar apporteringen. Det får inte bli en katt och råtta lek med apporten.
För mig är det viktigt att hunden känner sig uppskattad med apporten i munnen. Det är då den är som duktigast. Den ska även känna att den är duktig när den greppar apporten. Att jag får apporten ska inte vara något märkvärdigt. Jag vill få hunden att känna ett värde i att finna apporten och hunden ska känna sig stolt när den visar och vill ge mig apporten. Sen är det inget märkvärdigt, utan hunden ska vilja finna en ny apport så snabbt det bara går.
Apporten ska sitta fint i munnen och hunden ska snabbt komma in till sin förare. Se hur Bonnie knappt rör marken i sin iver att komma in med apporten!
Hur gör jag då? Ingen hund är den andra lik utan jag får långsamt känna mig för vilken typ av individ som jag arbetar med. Min idag 11 månaders springertik sprang gärna ut och tog dummyn när hon var 3-4 månader men det var tji att kalla in henne. Så jag började intensiv träna inkallning och försökte igen och nu gick det bättre. Hon sprang glatt ut till apporten som jag lade ner på gräset ca 5 meter framför henne. Jag visade med handen mot apporten och sa - ja! och hon sprang iväg. Precis när hon skulle till att greppa kallade jag på henne och hon kom i full fart mot mig. Jag backade långsamt och lät henne komma mot mina knän under det att jag berömde henne när hon var invid mig. Jag greppade apporten och gjorde snabbt om övningen. För henne blev det en rolig lek och det är så jag tycker att en spontan apportör ska tränas.
Viktigt är att avbryta all apporteringsträning så fort något går fel. Varför? Jo, nu måste du tänka: "-Vad har du som förare gjort? Varför hamnade du och din hund i den här situationen? " Börja aldrig med nej när du apporteringstränar utan leta efter felet.
Retrieverträning och spanielträning
En retriever ska arbeta på betydligt längra avstånd från föraren än en spaniel. Detta får inte glömmas bort i hundträningen. De längre avstånden lämpar sig för retrievern. Spaniel arbetar i nära kontakt med sin förare. Men tänk på att spanieln ska kunna dirigeras till en skjuten fågel som flaxat iväg en bra bit, låt säga 50 meter. Men med de avstånden är du inne på elitträningsnivå. En nybörjare ska hålla sig inom 20-30 meter, medan retrievernybörjaren ska klara av 50 meter och så småningom upp till 100-200 meter.
Dirigering: Dirigering innebär att du som hundförare styr din hund mot ett bestämt mål. Hunden ska kunna gå rakt fram och inte avvika från linjen. Hunden ska även kunna stanna upp vid signal från föraren och avvakta förarens instruktion; fortsätt rakt ut, gå till vänster, gå till höger eller sök nära där hunden befinner sig.
Sätten att lära hunden att gå rakt fram är många. Själv har jag valt den modellen som innebär att hunden alltid ska lita på att fågel/dummy finns att hämta. Hunden får vid upprepade tillfällen se kast av dummy samt höra skott alternativ kvackande. På detta sätt får hunden en inre bild som framkallas när föraren ger sina signaler. Dirigeringens signaler innebär att föraren har pipan i munnen och böjer sig ned invid hunden och visar med arm och hand riktningen rakt fram.
1. Tecken till hunden: Sätt pipan i munnen! Hunden ska vara medveten om att dirigeringen ska påbörjas.
2. Ställ frågan till hunden: Är du laddad?
3. Figuranten kastar 3-4 dummies framför sig på ett avstånd av ca 20-30 meter, samt säger kvack. Att tänka på: Kast kan verka hetsande på hunden. Tänk efter om du har en hund som du hellre ska lägga ut dummiesarna för. En spaniel bör arbeta med ett avstånd av ca 10 meter.
4. Du riktar din arm och hand mot målet. Glöm inte pipan i munnen. Vid ordet "ut" ska hunden springa snabbt rakt fram och hämta in dummyn åt dig.
5. Tänk på att hunden alltid snabbt ska finna dummyn utan att starta ett sökmönster. Öka avståndet succesivt efter hur väl hunden lyckas.
Vad ska pipan användas till? Jo, pipan är din kontakt till hunden. Med pipans hjälp ska hunden stanna omedelbart och vända sig mot föraren, för att söka kontakt. Detta kalllas för stoppsignal. Själv har jag valt en kort signal för stopp, eftersom hunden ska stanna omedelbart. Stoppsignalen har jag tränat in på promenaderna, genom att jag blåst signalen i pipan har hunden stannat till och vänt sig mot mig och då har jag omedelbart kastat en boll rakt mot hundens mun. Efter några tillfällen har jag blåst, bollat med bollen i luften och liksom suktat hunden och sedan skickat iväg bollen. Därigenom har hunden fått lära sig att vänta innan något händer. Detta har jag nu nytta av i mitt dirigeringsarbete. Jag blåser signalen när hunden är ca 10 meter ifrån mig och hunden kommer nu att vända sig om och invänta bollen och längre fram i den fotsatta träningen kommer hunden att undra vad nästa direktiv från mig som förare blir. Viktigt är att inte hunden tappar farten rakt ut. Dvs. du måste finna en balans mellan dina stoppsignaler och rakt ut-dirigeringar.
Jag använder mig även av en vit handske alternativ en vit näsduk i den hand som är min dirigeringshand. Allt för att ge hunden signaler samt ge hunden en chans att se det vita från långt håll. Efter åtskilliga tusen gånger reagerar hunden så fort jag tar fram den vita duken eller handsken. -Jippi! säger hela hunden och vet att den ska få göra något roligt.
Hundcampus 2005
|
|
| Annika Månsson med Luttergärdets Tindra är i full fart med att finna den läckande gasen under en övning på Hundcampus. | Jag deltog i helg kursen med Bivråkens Bonnie, som visade sig vara mycket lättlärd när det gällde att finna gasen. Kanske satsar jag på att utbilda Bonnie till specialsökshund. |
Läs mer om helgen i Annika Månssons artikel!
Grundkurs i specialsök på HundCampus 4-6 febr
Sammanfattning av Annika Månsson
Hunden har en fantastisk nos! Det är kontentan av den grundkurs i specialsök på HundCampus, som Suzi och Bonnie, jag och Tindra (flatcoated retriever) varit på 4-6 febr i Hällefors, Värmland. Lennart Wetterholm och Lars Fält har här byggt upp ett kunskaps- och utbildningsföretag med huvudinriktning på kvalificerade grundläggande och högre utbildningar.
Båda två arbetar internationellt med bl a konferenser, symposier m m där de också hållit föredrag. De har byggt upp hundskolor i flera världsdelar med många olika uppgifter såsom utbildning av hundar, hundförare, instruktörer och lärare. De har haft många uppgifter för internationella organisationer, t ex FN och IFOR, såsom t ex specialsök med räddningshundutbildning, minröjning, bomb- och narkotikasök.
Lennart Wetterholm (militär bakgrund och tidigare Hundskolan, Sollefteå) har inför ett minröjningsprogram tagit hem till Sverige ett antal kambodianska vildhundar, som är världens mest ursprungliga hund. En av anledningarna var att de hundarna klarade att jobba i sitt naturliga klimat bättre än andra hundraser. Dessutom gällde det ju att få kambodianerna själva att arbeta vidare med sitt eget hundmaterial.
Lars Fält är ju en känd etolog, föreläsare och författare av bl a "Hundens språk och flockliv". Han pratade mycket om inlärning och att ta reda på vad vår hund har för egenskaper och jobba vidare på det.
Både Lennart och Lars har rasen Lagotto. Lennarts hundar hade specialsöksområden som cancer, narkotika och semtex (terroristsprängämnen).
Tobias Gustavsson (lärare) arbetade med skyddsträning och var också lärare i specialsök. Han gick igenom hur vi leker med våra hundar och pratade även om vikten av rätt balanserad vakenhetsgrad ("aurosal"), hur aktiv hunden är. Han har dobermann, malinois och schäfer.
Grundidén är att alla som deltar i deras utbildning skall ha tillgång till spetskompetens i företaget. Målsättningen med HundCampus är att skapa möjligheter till kvalificerad hundutbildning i ständig utveckling. De har testat alla typer av inlärningsmetoder och kommit fram till att tvång och våld är totalt värdelöst (förutom att det har en negativ inverkan på kontakten). Den överlägset bästa metoden är att enbart träna med positiva metoder, att belöna rätt beteende och nonchalera felaktigt beteende. En vision är att möjliggöra hobbyn till ett framtidsyrke för den som t ex är intresserad av specialsök.
Specialutvecklade lokaler och anläggningar finns för bl a ID-hunddressyr, personsökhundar (även mörker), specialsök – mikroklimat och molekylvandring. I övrigt finns stora områden för spår och sökträning och även möjligheter att träna vattensök med hund. (Visste du att en hund kan känna av att en människa finns 100 m under vattenytan?)
Ett axplock av vad vi fick lära oss
Hunden letar inte efter saken/människan utan efter molekylerna som lämnat grejen/spåret. Att tänka på: Belönar vi apporten eller upptaget?
Om vi lägger t ex ett par glasögon i en plastpåse under 5 sek så kan hunden känna molekylerna av glasögonen efter 13 år!
Vad krävs för att få fram en bra sökhund? Förutom hundens mentala egenskaper är det minst lika viktigt med förarens. Vid nosarbete är det inte viktigt med dådkraft, skärpa, "motor". Viktigt är hundens vilja till samarbete. Det finns inga dåliga hundar. Man kan komma oändligt långt med vilken hund som helst, gäller bara att hitta rätt motivation.
Ju mer du lärt dig – ju lättare har du att lära mer, eller lära om. Detta gäller även hunden. Vi lär oss bäst i unga år. Därför är det bra att även med den lilla valpen leka in kontaktövningar och nosövningar (ej stressande övningar). I modern hundträning existerar ingen "kravfas".
P-O Sundgren (som gjort spindeldiagrammen till våra MH beskrivningar av olika raser) gjorde en specialundersökning på schäfrar. De bästa hundarna hade spindeldiagram som liknade boxerns. De bästa hundarna hade alltså mycket lek i sig.
Hörsel – diskant: Vi kan höra 3.000 svängningar medan hunden hör 40.000 svängningar.
Hunden klarar att känna av ett ämne som är utspätt 1.000 ggr mer än en apparat kan klara. Apparater som skulle kunna testa hundens luktförmåga är sämre än hunden själv, så därför vet vi inte hur pass bra hundens nos egentligen är.
Människan har ca 5-6 miljoner luktceller medan hunden har ca 200 miljoner celler.
Sverige godtar inte en ID-hund som bevis medan andra länder tycker det är självklart.
Vid min-sök söker apparaten var 10 m medan hunden söker av varenda dm2. En mina på 5 cm som är gömd på 2 km2 kan en hund hitta på 2 dagar. Dessutom känner hunden även av minor utan metallhölje, vilket inte apparaten kan registrera. Vilket är säkrare…?
I Stockholm läcker var 4:e meter i de många 1.000 m gamla gasledningarna som är från 30-/40-talet. Explosionsrisk! En hund kan söka 10.000.000 ggr säkrare efter gasläckor än man kan göra på annat sätt. Björn Rosén och Lennart Wetterholm har fått fram helt kvalitetssäkrade gashundar.
Cancer: Hunden kan upptäcka om en människa har cancer. Det tar åtskilliga månader innan man på klinisk väg kan få samma svar. Det som hunden gör på några sekunder kostar 100.000:- att få fram genom laboratorium.
Hur hjälpa en person med Parkinsons sjukdom (personen får ryckningar och "fryser fast" i ett läge som inte går att rubba)? Lennart W har hjälpt en person som gillade att vara ute i skogen på sin fritid. Gällde att hitta en hund med låg kamp- och jaktlust, där godis och kärlek var bästa belöningen. Hunden skulle lära sig ringa på husses mobil som var kopplad till en GPS för att personen skulle bli hittad. Vid inlärningen försökte Lennart spela Parkinson-patient som blev stående i "fryst" läge - med dåligt resultat. När hunden tränades på Parkinson-patienten själv tog det bara några dagar tills den kunde.
Är våra avledningsspår svåra? Man testade vid en tillställning på Scandinavium att en person först gick in och satte sig på läktaren. Senare släpptes resten av publiken in. Spåret korsades alltså av 10.000 spår och ändå kunde hunden spåra upp rätt person i publiken!
Om man vill att hunden ska spåra efter någon där man inte har någon "smeller" (doftprov), kan man dra in luft ovanför fotspåret i en spruta och spruta in i en behållare. När hunden registrerat molekylerna så är den ändå säker på spåret. Detta kan man t ex använda sig av när det gäller ID-spårning av varg som tagit hund eller spårning av brottsling.
En riesenschnauzer som är specialiserad på att hitta barn kan skickas ut i ett område med 100 människor och ändå springa rakt fram till en parkerad bil där det ligger ett barn i en stängd baklucka.
Visste du att en hund har ca 20-30 liggställningar som den väljer för lika situationer? Hunden som "trampar runt" innan den lägger sig kanske inte gör det för att platta ner gräset, utan för att få muskler och ben i rätt riktning innan den rullar ihop sig.
Hunden som gör en lekinvit-ställning (ner med frambenen), s k play-mood, talar om för motparten att "allt vi gör nu gör vi på lek". Därför kan hundarna jaga, bita varandra, morra och brottas hur som helst för att båda vet att det inte är allvarligt menat. Om motparten ändå blir arg så gör den andra hunden om lekinviten för att påminna om att det ju bara är på lek.
Lasse Fält hade någon gång fått frågan om hundar tycker om att lyda. – Nej, det trodde han inte eftersom hundar är egoister. Däremot tycker de om samarbetslek därför att de har något att vinna på det. Mycket viktigt att tänka på vid hundträning!
Istället för att "nej:a" ett beteende – nolla först (nonchalera) – och belöna rätt beteende. Byt situation så att valmöjligheterna minskas och öka därigenom att sannolikheten till rätt beteende ökas.
När man arbetar med hund är det viktigt att få rätt aurosal (vakenhetsgrad, aktivitet) hos hunden då den kan öka sin förväntan till upphetsning, sedan frustration och till sist har man fått fram stress. Det är bara i hundens sinnesstämning mellan förväntan och upphetsning som vi kan nå den. Börjar den närma sig frustration eller kommit upp i stress så är den blockerad och vi kan ej längre nå den.
Extinction (utsläckning) av ett beteende: Utebliven belöning – låta bli att svara (oavsett om det är på ett positivt eller negativt sätt) – kan först ge ett ökat beteende (t ex hoppande på en människa), sedan upptäcker hunden att det inte lönar sig och slutar självmant.
Extinction burst (ovan nämnda ökade intensitet innan hunden "ger upp") kan utnyttjas vid hundträning genom att inte belöna varje gång. Hunden ska inte veta vilket "ligg" eller vid vilken tidpunkt under fria följet som kanon-belöningen utdelas. Men detta gör man ju först när hunden har lärt sig momentet. Vid inlärning av ett moment belönas hunden gradvis till att slutligen utföra momentet korrekt. Först då lägger man också till ordet för momentet. Sedan gäller det att kanon-belöningen kommer när hunden utför momentet som allra bäst för att t ex få ett snabbt läggande eller perfekt position i fria följet.
Belöna när hunden håller på att göra rätt beteende, t ex sätta sig. Inte när den suttit i 5 sek, för då kanske jag belönar att den t ex tittar på fickan. Viktigt är alltså tidsaspekten mellan retning – beteende – belöning. Timing och snabbhet!
För att få hunden att göra rätt beteende behövs det ca 20 repetioner om belöningen kommer 0,5 sek efter rätt beteende. Om belöningen hela tiden kommer 10 sek efter rätt beteende kan det behövas 1.500 repetitioner!
Praktiska övningar
Eftersom vi bara var 5 personer med 4 hundar på kursen, så blev det mycket bra träning. Vi skulle testa om hundarna kunde lära sig att söka efter gasläcka. Vi höll bl a till på ett stort nedlagt industriområde med stora skjul, plåtar och allmän bråte. En gömd gasolbehållare placerades ut med en tunn plastslang där man släppte på minsta möjliga strömning av gas. Hunden fick se på när vi gick ut i området och låtsades lägga en leksak på lite olika ställen. När vi kom tillbaka till hunden hade vi ju lagt leksaken vid gasläckan. Hunden skickades ut i området att söka efter t ex bollen. När den hittade bollen sprang vi dit och lekte med hunden och intresserade oss själva mycket för gasläckan samt låtsades plocka godisbitar från gasen. Lennart filmade varje ekipage och efter träningen gick vi till lektionssalen och tittade på hur träningen gått till samt pratade om vad som var bra. Även här genomlystes Lennarts träningsfilosofi: Man tar inte upp det dåliga, bara förstärker det som är bra. Skönt!
Vid första skicket sökte Tindra igenom hela det ca 100 m2 stora området. Hon försvann utom synhåll och någon kursdeltagare trodde att hon hittat en hare. Men eftersom hon på jaktträningen är van att söka så stort så visste jag att hon var ute och sökte bollen. Mycket riktigt, snart gjorde hon ett sökslag åt vårt håll och där fann hon bollen. Jag lade ner stort jobb på belöningen och nästa gång hade hon redan kopplat belöningen till gasen. Men var det bollen eller gasläckan hon markerade? Det fick vi reda på genom att gå ut och låtsaslägga bollen på olika platser, men inte lägga ut den alls. När jag sedan skickade henne på sök och hon fick vittring på gasen så kastade hon sig dit och sökte frenetiskt efter bollen som inte fanns där. Då gällde det att snabbt belöna genom att slänga dit bollen eller låtsas plocka godis från gasen.
Bonnie lade genast upp sitt intensiva, effektiva spanielsök när det var hennes tur, och hittade omgående den eftertraktade bollen. Markerade liksom Tindra gasen utan boll också. Både Suzi och jag var mäkta stolta över våra duktiga nyutbildade gasläckage-hundar… Men faktum är att de fick mycket beröm av magistern också.
Vi fick även lära hundarna att markera Earl Grey té-påsar (skulle representera narkotika, sprängämnen el dyl) i deras laboratorium. De fick först nosa på en "smeller" (té-påse i glasburk). På en lång bräda fanns 6 st glasburkar nedsänkta, varav 2 st innehöll té-påse. Man tog hunden i koppel och berömde den vid varje glasburk den sniffade på. När den kom till "rätt" burk gällde det att vara supersnabb med "Bra!!!" och att låtsas plocka godis ur burken fast man hade det i handen. Även här pratade vi bara om det som var bra, men vår dåliga timing filmades och för säkerhets skull fick vi även var sin kopia av träningsfilmerna... Får väl erkänna att Bonnie var lite mer fokuserad på uppgiften än Tindra som blev lite mer "flattig" över allt beröm.
Ett viktigt inslag i HundCampus träningshelg är att på kvällarna ha symposion. Symposion = "dryckeslag med akademiskt inslag". Alla samlades alltså på kvällarna, drack vin/öl/coca cola och fortsatte de intressanta diskussionerna lite mer lättsamt. Hundarna fick alltid vara med, både under lektionerna och på kvällarna. Under lektionerna låg de under våra skrivbord som genomtänkt nog hade tre täckta sidor för att hundarna skulle kunna vila i fred i var sin koja. På kvällarna fick de mingla bland hundar och människor som de ville. Mycket uppskattat!
Man kan gå 1-årig utbildning i specialsök på HundCampus och då är meningen att man ska få fram en kvalitetssäkrad sökhund inom något område, t ex räddningshund, sjukvårdshund, kadaverhund, narkotikahund, dopinghund, bombhund, minhund, djursökande hund, ID-hund, presentationshund, malmletarhund, säkerhetshund.
Avslutningsvis så kan man säga att det bara är vår fantasi som sätter stopp för hur många sätt vi kan ha nytta av hunden, samt att det aldrig är hundens fel om träningen inte går som vi vill. Det beror alltid på människan.
Vill du läsa mer så kan du gå in på www.hundcampus.se.
Annika Månsson
