Bivråkens Bonnie

född 2003-02-01

fader Birdrowe Shane

moder Cragton Crest

HD A, ögon u.a, Fucosidosis fri

stamtavla

Bonnie har haft en kull valpar med SJ(j)CH Tobyhill Quickthorn, 3 hanar och 3 tikar. En av hanarna är tullhund och söker efter narkotika i Helsingborg. Tre av avkommorna har godkänt resultat grundprov för spaniel på fältet och i vattenarbetet. Två har dessutom 1:a pris nkl fältprov, varav en med 1:a hp! Samma hund startade direkt efter i ökl med ett 2:a pris. En har 1:a pris lydnadsklass 1 och tävlar dessutom i agility. En hane är eftersökshund i jaktlaget. Ja, kan man vara mera nöjd med Bonnies avkommor och valpköpare, knappast?!

Bonnie kommer att paras julen 2008/2009 med SJ(j)CH SM-vinnare 2007 Min Väns Moppe. hon har just börjat att löpa den 16 dec.-08. Valparna beräknas leveransklara i slutet av april om allt fungerar.

Smått och gott från Bonnies valpkull med S(J)Ch Tobyhill Quikthorn "Milton"

* Zetastar Sense of Dynamo (HD B) "Pablo" arbetar som tullhund i Helsingborg. Han letar narkotika med gott resultat. Kommer ur Bonnies första valpkull.

* Zetastar Sense of Quikness "Quick" har klarat enkelt vatten hösten -07. "Quick" har 1:a pris i lydnadsklass 1.

* Zetastar Sense of Flush "Mimmi" (HD A) har klarat vattenprovet hösten -07

* Zetastar Sense of Style "Style" har klarat enkelt vatten hösten-07 och har även startat på fält med ett 3:e pris i nkl.

* Zetastar Sense of Deco Dingbats (HD B) "Deco"

Rapport från Z. Sense of Flush "Mimmi": Skrivet av husse Claes hösten 2007

Idag har Mimmi fått premiärjaga.

Jag och svåger Johan avsatte ett par timmar mitt på dagen, vi började gå i en träda som gränsade mot en å. Hoppet stod till att hitta några fasaner, Mimmi började söka som vanligt i mycket hög fart med fina slag och efter ca 150 m så stötte hon en tupp ur åkanten och satte sig spontant, Johan nedlade den samma med ett välriktat skott som sedan hans labbe Tilda fick apportera. Mimmi satt fint kvar och kom sedan in när jag kallade in henne och vi tog det lugt i någon minut för att sedan fortsätta. Efter ytterligare ca 150 meter så var det dags igen en tupp blev stött dock gick Mimmi efter ca 2 meter (ett språng) vilket gjorde att vi inte sköt. Vi fortsatte in i en liten sankmark med lite sälgbusk i och en bit in i detta så var det dags igen en tupp stöttes Mimmi satt perfekt dock var det så risigt att det inte gick att skjuta. Nåväl nu hade Mimmi sprungit av sig en del så då gick vi upp till backarna där det finns kaniner. Mimmi sökte bra fick ner näsan ordentligt nu när det var mycket vittring över allt i buskarna och gick även lite lugnare, så plötsligt så stötte hon en kanin (knappt medveten om det) satte sig direkt på signal och både jag och Mimmi kunde sedan se kaninen springa ut över stubben utan att ett skott avlossades. Så fortsatte vi och snart så var det dags igen 2 kaniner stöttes Mimmi satt och den ena hade dummheten att sprina förbi Johan som kunde nedlägga den samme. Nästa lilla holme som var 20x15 meter och endast bestod av slån beslöt vi att vi skulle skicka in Johans labbe i och vi posta i var sin ände, labben skickades in och efter en liten stund så kom det en kanin förbi mig som jag sköt med Mimmi sittandes bredvid och titta på. Så till den sista holmen Mimmi och jag gick in och Johan gick i åkerkanten, mot slutet så ser jag att Mimmi har något i näsan och mycket riktigt ut ur buskaget kom en kanin jag blåste sitt signal och Mimmi satte sig så även kaninen som fick sig en hagelsvärm och blev där, Mimmi fortfarande sittande i buskarna. En stöt enligt instruktionsboken kändes det som. Så summa sumarum en mycket lyckad premiär på Dianas stigar för lilla Mimmi 1 fasan och 3 kaniner var av en som åskådare.

*

MH; I helgen mars 2007genomförde 2 hanar och 2 tikar ur Bonnies kull MH - beskrivning. Det var verkligen intressant att se hur hundarna reagerade i de olika situationerna. Tydligt var att alla var tränade att sitta fint när "haren" rörde på sig. Deco gick visserligen iväg första släppet men satt sen stadigt och ville verkligen gå efter men höll i sig. Hundarna klarade skramlet bra -de reagerade på olika sätt men tex Flush hoppade upp på skramlet för att se vad som stod på. "Dumpen" var läskig tyckte Style och satte sig en bra bit ifrån och tyckte att det där var väl inte bra matte. De andra tre hundarna tog det mer med lugn och en kunde själv gå fram och undersöka. Spökena hade de alla kontroll på hela tiden. Style satt tyst vid min sida och var även bakom mig en stund. Quick fick fram ett litet morr och Deco och Flush reagerade med morr och försökte skrämma bort spökena. Sammanfattningsvis tycker jag att hundarna jobbade mycket  bra med de olika momenten. De försökte lösa sina situationer. Testledaren sade att när han såg Flush hoppa upp på skramlet tänkte han att en sådan hund skulle han vilja ha. Svårast hade Style. Och här ser jag det negativa med att ha flera hundar och inte sära på dem mer än vad jag har gjort. Tänk på att alltid ta hand om valpen/unghunden ensam så att den inte behöver stöd i sin flock. Ja, jag kan vara nöjd med kullen. De är trevliga hundar som gärna arbetar med sin förare.

De tre bilderna visar Quicks reaktion när det plötsligt dyker upp en overall, den sk. dumpen i momentet överraskning / rädsla. Han hukar sig och stannar och visar inga hotbeteenden och går fram till overallen utan hjälp.

Flush "Mimmi" med husse Claes passerar skrammlet. Mimmi hukar sig och stannar och går fram till skramlet utan hjälp.

Bonnie blev bästa öppenklass hund på jaktprovet i Claestorp 29/10-05!

Claestorp bjöd på vackert väder och riklig tillgång på fasaner.  Provet dömdes av Robin Young från Nordirland. I öppenklass startade 7 hundar och 2 gick till pris varav Bonnie blev placerad som nummer 1 med ett 3:e pris.

Bonnie var första hunden ut i tät, hög gräsvegetation på ena sidan och granplantering på andra sidan i sökområdet. I denna typ av vegetation försvinner hunden utom synhåll. Då är det viktigt att spanieln håller kontakt med föraren. Bonnie sökte intensivt och höll ordning på var jag var. Här fann vi inget vilt. Nästa sökområde låg längs en anddamm. Änderna simmade och jag såg på Bonnie att hon trodde att vi skulle jaga änder. Men hon kunde snabbt koppla bort änderna. Bonnie sökte längs anddammen till och med i vegetationen i vattenkanten.

Två fasaner stöttes i ett hallonsnår ca 10 meter snett framför mig. Den ena fasanen skjöts och hamnade i vattenvegetationen på andra sidan dammen. Bonnie var stadig och domaren sade åt mig att skicka. Bonnie hade inte markerat exakt pga att hon var skymd av vegetation. Apporteringen var riktigt bra, domaren använde ordet excellent. Bonnie for som en raket rakt ned i vattnet, simmade effektivt över till andra sidan och började söka längs vattenkanten i grästuvorna. Hon kom något för långt åt vänster, jag blåste stopp och visade höger. Hon tog tecknet och kom till området. Bäst med en närsöks signal, tänkte jag. Bonnie sökte intensivt och simmade runt bland tuvorna och fann fasanhönan. Hon simmade tillbaka - konstigt att se en simmande hund med en fasan, hann jag tänka. Efter apporten fick vi fortsätta fältarbetet.

Jag var nöjd med Bonnies insats och kände att vi gjort ett bra arbete. Varför blev det inte fler hundar som gick till pris? Det är mycket som ska stämma för hund och förare. Det fanns hundar som för dagen gick för stort medan någon hund fick kritik för att den gick för trångt och därigenom förlorade i tempo, vilket gör att fasanerna springer undan. Åskådarna kunde också uppleva hur viktigt det är att hunden söker av området som skyttar och efterföljande publik ska passera, så att inte fågel stöts upp av människa. Apporteringen var också ett problem. Hundar gick inte tillräckligt långt ut eller kunde ej styras in i området där viltet föll, vilket gjorde att många fasaner lyfte medan hunden sökte efter apporten.

Style och jag har varit på riktigt filminspelning hösten 2006 för programmet Jakt och Fiske som sänds i TV 4+. Style filmas när hon gör Fart testet hos Håkan och Carina på Sörmlands hundskola. Hon har visat sig vara en mycket bra hund när det gäller koncentration, passivitet, markeringsförmåga, sökförnåga m,m. Programmet kommer även att ta upp hundträning med hjälp av  bl.a. duvor.

Filmstjärnan Style fotad på Fjugesta.

Kennelträff hos Conny på Via-Edsberg i september 2006. Här är vi i kaninhägnet efter en dag i fältet bland fasanerna. Från vänster syns Deco, framför ligger Bonnie, Milton, Mimmi och Quick. Style var också med men är inte med på bilden. Valparna efter Bonnie och Milton är ca 6 månader gamla. I slutet på oktober återvänder vi till Via-Edsberg. Då håller Miltons uppfödare från Irland i träningen.

-------------------

Quick 5 månader i den sk. hagen på FART testet hos Håkan och Carina Sellén. Han gjorde ett koncentrerat arbete och hittade vägar in i hagen och sprang snabbt tillbaka till matte med apporten.

Bonnie sommaren -06 på Gotland. Hon älskar att apportera i vatten!

Bonnie 1,5 år koncentrerad under ett fältsök.

* 2004-09-18 Vandringspriset från Sibejas kennel Östra avdelningen. Vandringspriset grundades av Siv Lundgren ( en av eldsjälarna inom Östra avdelningen) Bonnie blev utsedd till den hund som den irländske domaren Willie önskade ta med sig till Irland för att träna vidare med pga den stora utvecklingspotential som Bonnie visade under dagen i Hesselbyholm.

19/9-04 Vi var 10 ekipage som förväntansfulla samlades i Hesselbyholm den 18 september -04. Dagen var tänkt som ett vanligt spanielprov med domaren Willie från Irland och skytt och publik. Syftet var att domaren skulle ge oss råd under det att hunden arbetade och att förarna skulle känna tävlingsnerverna. Allt för vanligt är det att hunden lär sig att det är skillnad på tävling och träning. Under träning kan föraren korrigera sin hund men denna gång skulle hunden även bli korrigerad under tävlingslika former.

Bonnie fick gå sitt första släpp som hund nummer nio. Detta var hennes första riktiga fältarbeta med skytt och publik. Nytt för Bonnie var också den vittring av fasaner och rapphöns som fanns i marken. Det första släppet blev en delvis öppen terräng med buskage av hagtorn. Bonnie var snabbt igång och böjde hela kroppen med nos och svans längs marken samtigt som hon gick i ett bra mönster framför mig. Hon lyssnade bra på mina vändsignaler. När Bonnie var på väg upp ur ett dike med ett nyskördat rapsfält framför sig sköt skytten och samtidigt kastades en lång dummyapport. Jag blåste sitt men fick känslan av att hon hade varit stadig utan mitt kommando. På domarens anmodan skickade jag iväg Bonnie med ett apportkommando och hon drog iväg snabbt, greppade och kom lika snabbt tillbaka till mig. Lämnade av och upptäckte hela publiken och blev lite fundersam. Konstigt, tänkte jag. Publiken hade ju följt Bonnie och mig hela tiden. Domaren tyckte att hunden arbetat bra och att hon skulle få fortsätta på mark där vilt fanns. Han använde t.o.m. ordet excellent om hennes arbete och kapacitet.

Efter lunch  var det dags för det andra släppet. Även denna gång hade vi gått efter och startade först som hund nio. Upptäckte att fotgåendet inte motsvarade mina krav på vad jag anser vara ett bra fotgående under jakt. Något att träna på! I början på släppet var Bonnie lite fundersam. Det var en slänt ner mot åkern och vi skulle gå i sluttningen bland klippblock. Troligtvis fanns det färsk vittring som hon inte riktigt kunde placera. Bonnies fart ökade när vi kom ner på viltåkern. Tyvärr fann vi inga fåglar och det gjorde inte heller nästa ekipage.

Det tredje släppet blev intensivt. Kanske tror man att Bonnie nu skulle vara trött eftersom vi stigit upp klockan sex och arbetat intensivt med fotgående och fältsök och klockan nu närmade sig fyra. Men nej, Bonnie höll fullt tempo. Flög fram i ett bra mönster i viltåkern. Sökte från vänster- till högerkant. En rapphöna eller var det fasan flög upp - jag hann inte uppfatta utan koncentrerade mig på Bonnies sittsignal. Hon slog på en bråkdel av en sekund när baken och tittade mot mitt håll. Själv var hon skymd. Vi sökte vidare och nästa rapphöna lyfte strax framför oss. Jag blåste sitt och Bonnie stod som fastspikad i marken och tittade efter den lågt flygande rapphönan. Vi fortsatte söket och honn fann en lega som hon angrep men frenesi från flera håll eftersom växtligheten dolde ev. vilt. Trots hennes intensiva engagemang i vittringen lyssnade hon på en gång när jag visade henne att hon skulle söka vidare. En gång gick jag fram och tittade henne i ögonen och sade att hon skulle lyssna lite bättre. Jag tyckte att hon inte genast vände på mina signaler. Efter den lilla korrigeringen behövdes ingen mer tillrättavisning.

Jag frågade Willie vad han tyckte om hennes vidd. Ibland känns det som om hon söker lite för långt bort. Men han tyckte att hon höll sig bra ut i kanterna och inte sökte framåt. Fanns det något jag skulle arbeta vidare med? Han sade att jag jobbade bra med Bonnie. Själv hade jag till min stora förvåning inga nerver som spökade utan det kändes stundtals som om jag och Bonnie var själva och att det var hon och jag som ledde arbetet tillsammans. En härlig känsla som säkert beror på att Bonnie är så lyhörd och behöver så små signaler för att göra som jag vill och hon är dessutom lätt att läsa. Domaren tyckte att hon hade mycket av "will to please". Något som enligt honom är nödvändigt för att kunna utvecklas till en bra jakthund. Willie såg i Bonnie en hund med mycket stor utvecklingspotential. Redan i det första släppet såg jag hundens kapacitet och under dagen har hunden utvecklats hela tiden, avslutade han med innan vi bröt dagen för prisutdelning.

Priset för dagens bästa hund gick till Bivråkens Rebell med matte Vivianne Jansson. Grattis!

Bonnie fick domarens pris för den hund som utvecklats mest under dagen samt Bonnie var den hund som domaren skulle vilja ta med sig hem till Irland för att träna vidare med. Han såg en stor utvecklingspotential i min Bonnie Bus. Nu har vi vårt första vandringspris från SSRK Östra - en fin broderad tavla med en fasantupp och fasanhöna. Priset är instiftat av Siw

Tack Paul Andersson för en mycket trevlig dag samt för min hund Bivråkens Bonnie.

26/12-03 Bonnie är snart 11 månader. Hon är en härlig hund att arbeta med, aldrig tröttnar hon. Ibland kan hon visserligen tycka att det här med att lugnt lära in något lydnadsmoment inte är hennes grej utan att leta rätt på något spännande är det som hon är skapt till. Men då gäller det att jag lugnt gör det klart för henne att just nu tränar vi fot. Okej, jag gör väl det! Just nu tränar vi inför lydnadsklass 1, där bl.a kommandot ligg ingår.

Bonnie lär mycket fort och det inlärda stannar även kvar i huvudet. Hon har lika lätt att lära fel som rätt, så jag får lägga upp hela hennes dag efter att allt ska bli rätt.

Apportering av både nyskjutna änder, dummies och boll går utmärkt. Apporteringslusten är stor och hon ger sig iväg på mitt kommando och kommer tillbaka till mig så fort hon kan springa - och det är nästan så att kvistarna far åt alla håll! Genom att träna dirigeringskommandot "ut" får Bonnie även träna sin apportering. Alltför många gånger har jag som åskådare på jaktprov sett spaniels som gjort ett utmärkt fältarbete men som misslyckats med att få in den skjutna fågeln eftersom hunden ej har kunnats dirigerats. Dirigering är apporteringsträning under ordnade former. Närsök med hjälp av godis är inte dumt, tycker både Bonnie och Leia.

Sitt på pipa fungerar riktigt bra, men behöver finputsas. När Bonnie hör sittsignalen slår hennes bak i full fart i backen och hon vänder blicken till mig. Härligt!

Vi tränar sökmönster och där har jag lite svårt att få henne på det avstånd som jag finner bäst. Sökmönstret ändras dock om Bonnie får söka av ett område med tät vittring av fasaner. Då arbetar hon i det äkta zig-zag mönstret som är typiskt för spanielns sökbeteende. Vid ett tillfälle tränade vi på ett (trodde jag) fågeltomt område. Bonnie försvann ca 5 meter på andra sidan ett snöbärsbuskage. Jag såg henne hoppa därinne så att öronen fladdrade - härligt, hann jag tänka - innan jag kallade in henne. Hon kom i full fart och satte sig vid min sida. Jag funderade och lät henne sen söka vidare och inom några sekunder stötte hon en fasanhöna som tryckte. Sitt, sa jag med lugn röst. Bonnie satte sig och satt helt lugnt kvar. Det som endast skulle ha varit lite träning i naturlig fasanvittringsterräng blev Bonnies första verkliga stöt, helt enligt regelboken.

26/8-03 Bonnie är en livlig valp. Vi tränar mycket försiktigt. I dag har vi apporterat och tränat att sitta kvar när apporten kastas. När Bonnie får sitt kommando, att det är okey att leta rätt på dummien, springer hon iväg med full fart och lägger upp ett intensivt sök efter dummien. Hon griper den så fort hon hittar den värdefulla dummien och springer in med full fart och ger mig den. Härligt att se en hund apportera med en sådan glädje.

Vi har tränat ligg några gånger och först idag använde jag mig av ordet ligg i samband med att jag ville att hon skulle utföra handlingen. "Ligg"! och vips låg hon platt på marken.

Vi har haft det svårare med att lära in fot. Idag går hon fot vid min sida under hela promenaden, men skulle jag sätta på kopplet är allt glömt. Finns det hundar som inte kan gå i koppel?? Jag börjar att tro det.

Det är roligt med en så intensiv hund som Bonnie, varje dag händer något i hennes utveckling från valp till unghund. Som den engelske tränaren Andy sa: Låt henne vara en puppy!

Stamtavla Bivråkens Bonnie